Oj, nu var det ett tag sedan jag skrev sist igen...
I torsdags var det lydnadsträning på klubben. Fjärren går bättre och bättre, men annars tyckte jag Extra inte var riktigt på topp idag. Inte lika taggad som vanligt om man säger så. Rutan måste vi börja ta tag i på allvar, tror jag ska testa med target. Men först blir det att då lära in det. Men tror faktiskt det hade fungerat bättre på Extra.
Idag har jag och mamma gått en långrunda med hundarna i det fina vädret. Dock stötte vi på Oliver och hans husse (Oliver är goldenkillen jag började träna med innan jag fick Jakita, han är nu runt 10 år), vilket blev en enorm chock för mig. Oliver och jag hade så himla starka band till varandra förr och han älskade mig över allt annat och det var så kul att se att han blev sååå glad av att se oss. Han "sprang" haltande emot oss och jag blev så frustrerad över att se honom. Han såg ut som en tunna. Smällfet och kan knappt gå. Jag överdriver inte utan gissar på att denna goldenkille nu väger 50 kilo - och det är en golden! Varje gång jag stöter på hans husse säger jag åt honom att han måste banta ner honom men idag var det värre, jag har nog aldrig sett en så fet och överviktig golden. När jag passade Oliver för ett par år sedan i två veckor (var han också fet) bantade jag ner honom fem kilo och de som känner Oliver trodde att det var en annan hund, och husse var såå stolt. Men kort tid efter att han fått tillbaka Oliver var han lika fet igen, och nu.. Jag känner mig så maktlös, att bara se denna hund förfalla. Han kan knappt gå och hans mage hänger nästan vid marken och han är nästan likastor som tre Jakitor. Men hans husse ser tyvärr inte problemet i det hela, han är så hemmablind trotts att alla som ser Oliver säger åt honom att han måste göra någonting åt det. Jag sa till Olivers husse idag: "Du måste göra någonting åt Oliver, han kommer dö flera år i förtid om du inte göra någonting", då fick jag svaret "men han är ju ändå gammal, han är förfan 10 år". Men om han hade fått bo hos mig hade han kanske kunnat bli flera år äldre. Det känns som att i detta tillståndet har inte Oliver många år kvar att leva, det kommer komma en dag då hans kropp inte orkar bära honom längre. Och det är hjärtskärande att se på, jag har varit med Oliver på så många läger och gått så många kurser med honom och det är klart att han betyder en del för mig, därför gör det ondare att veta att det inte spelar någon roll vad man säger och hur man vrider på det. Hans husse inser inte allvaret.
I torsdags var det lydnadsträning på klubben. Fjärren går bättre och bättre, men annars tyckte jag Extra inte var riktigt på topp idag. Inte lika taggad som vanligt om man säger så. Rutan måste vi börja ta tag i på allvar, tror jag ska testa med target. Men först blir det att då lära in det. Men tror faktiskt det hade fungerat bättre på Extra.
Idag har jag och mamma gått en långrunda med hundarna i det fina vädret. Dock stötte vi på Oliver och hans husse (Oliver är goldenkillen jag började träna med innan jag fick Jakita, han är nu runt 10 år), vilket blev en enorm chock för mig. Oliver och jag hade så himla starka band till varandra förr och han älskade mig över allt annat och det var så kul att se att han blev sååå glad av att se oss. Han "sprang" haltande emot oss och jag blev så frustrerad över att se honom. Han såg ut som en tunna. Smällfet och kan knappt gå. Jag överdriver inte utan gissar på att denna goldenkille nu väger 50 kilo - och det är en golden! Varje gång jag stöter på hans husse säger jag åt honom att han måste banta ner honom men idag var det värre, jag har nog aldrig sett en så fet och överviktig golden. När jag passade Oliver för ett par år sedan i två veckor (var han också fet) bantade jag ner honom fem kilo och de som känner Oliver trodde att det var en annan hund, och husse var såå stolt. Men kort tid efter att han fått tillbaka Oliver var han lika fet igen, och nu.. Jag känner mig så maktlös, att bara se denna hund förfalla. Han kan knappt gå och hans mage hänger nästan vid marken och han är nästan likastor som tre Jakitor. Men hans husse ser tyvärr inte problemet i det hela, han är så hemmablind trotts att alla som ser Oliver säger åt honom att han måste göra någonting åt det. Jag sa till Olivers husse idag: "Du måste göra någonting åt Oliver, han kommer dö flera år i förtid om du inte göra någonting", då fick jag svaret "men han är ju ändå gammal, han är förfan 10 år". Men om han hade fått bo hos mig hade han kanske kunnat bli flera år äldre. Det känns som att i detta tillståndet har inte Oliver många år kvar att leva, det kommer komma en dag då hans kropp inte orkar bära honom längre. Och det är hjärtskärande att se på, jag har varit med Oliver på så många läger och gått så många kurser med honom och det är klart att han betyder en del för mig, därför gör det ondare att veta att det inte spelar någon roll vad man säger och hur man vrider på det. Hans husse inser inte allvaret.
Oliver var en gång i tiden en mycket fin goldenkille. På bilden är han ca 2 år gammal. Pigg, glad, vacker och har den fettmängd han borde ha på kroppen.
Till något trevligare, som ni ser har jag fått ett nytt utseénde här på hemsidan. Och min hemsida hittar ni numera på: WWW.SUNSHINEOFMYLIFE.WEEBLY.COM. Alla ni som länkar till oss, var jättesnälla att länka om så att det blir rätt. Om jag har fel länk till er hemsida så säg till, så ändrar jag det så att det blir rätt.
/Johanna
/Johanna
Ovan ser ni en lite bättre bild ifrån Moheda på Extra, tagen av Lisbeth. Tack för bilderna, det uppskattas alltid! Alltid kul att se!
